Äntligen är dottern hemma från USA! Mina föräldrar hämtade dem från Arlanda och kom direkt hit. Vi åt lite lunch tillsammans och sedan blev de körda hem. Jösses så trötta de var!

Här börjar det äntligen komma ork tillbaka - en längre tur per dag med hundarna. Och på det kortare turer. Skönt att det funkar ivarje fall - nu ska jag bara hitta orken att orka mer än så..

Vad jag tycker är så underbart mitt i allt - är all kärlek som kommer från mina elever. En har ringt och frågade hur jag mådde - så gulligt! En kraxande fröken svarade... Flera elever är på msn - vilket är roligt - men ibland även jobbigt.

Ikväll är det klassfest - och oj vad de vill att fröken ska komma! Så, nu har jag lovat att komma förbi en stund...

Så när de flesta sätter på sig mysbyxorna, det är ju fredag, så tar jag på mig ett par jeans istället och fixar håret något (inte sovfrilla mer).

Kajzza den galna hunden! Hon är som förbytt - både till det roligare och det tråkigare! Mer glädje och energi kan också gå åt andra hållet. Så igår hoppade hon upp i soffan och gick på Monya - oj, denna matten blev inte glad! Nu håller hon en hyggligt låg profil. Inget mumlande mellan hundarna alls längre. Man får inte vara sjuk för då tar de genast över här hemma

Nu ska jag slå dottern en signal för att se om vi ska få i oss lite middag före min tur till klassfesten.

OJ - hon har ju fått sin månadspeng och har givetvis genast slösat bort en slant på grillen! Middag till mamman själv då... hihi, jag ska genast steka mig lite ungnötslever!! Yammi.

väl mött gott folk!